Wetland Network 

Om projektet

Wetland network - är ett projekt som försöker ge svar på frågan 'hur mår det vatten du undersöker'. Svaret på den frågan kan du få efter några timmars arbete. Arbetsgången är enkel och den utrustning som används är minimal (se nedan). Läs igenom 'Arbetsgång' och 'Material' innan Du börjar.

Arbetsgång

  • Skriv ut handledningen nedan.  
  • Välj ut ett vattenområde - en rinnande bäck, en å, en göl eller en sjö - inom ett lämpligt område. 
    • Väljer tid och plats för bästa undersökning. Gör man en mindre undersökning kan man med fördel välja att ta sitt prov i sjöns utlopp. Vill man göra en större undersökning tar man också prover vid tillflödena till sjön. Det viktigaste är emellertid att man har klart för sig vad det är man vill påvisa genom sin vattenundersökning. 
  • Beskriv, iaktta och jämför vegetationen i och omkring vattenområdet med hjälp av handledningen, ta prover och analysera dem efteråt.
  • Rapportera Dina resultat till en databas med hjälp av ett speciellt formulär (engelsk text).
  • Jämför sedan Dina resultat med andra skolors - på Internet.

Material
  • Utomhus
    • Manual
    • Fauna, Flora 
    • Spade
    • Måttband
    • Termometer ta temperaturen ute i provvattnet
    • Plastpåse för att ta med prover på jord/vegetation till skolan. 
    • Plast- eller glassflaska för att ta vattenprover till skolan. Rengör flaskan i det vatten som skall undersökas - använd inte diskmedel e.dyl. Fyll sedan flaskan upp till toppen och sätt på lock/kapsyl så att det inte följer med någon luft.
    • secchi-skiva
      Vit metallskiva som sänks ner i vattnet för att mäta siktdjupet
    • vatten-kikare för att kunna läsa av siktdjup och studera botten
    • planktonhåv
      används i många vattenområden för att kunna samla in organismer

      Om Du inte får tag i någon planktonhåv på skolan kan Du försöka göra en själv (se fig. till höger) 
      1. Liten plastburk för uppsamling av vattenprov - gärna med en sten i för att håven ska sjunka ner under vattenytan 
      2. gummisnodd för att hålla plastburken på plats
      3. finmaskigt nät typ 'damstrumpa' som behåller de flesta smådjur och som silar ut vattnet
      4. snören av plast el.dyl
  • På lab
    • pH-papper eller pH-meter
    • destillerat vatten
    • filtrerpapper Whatman No. 1
    • tratt
    • konduktometer
    • indikator bromkresolgrönt
    • byrett
    • saltsyralösning 0,02 mol/dm3

 

Fältarbete

  • Sätt säkerheten i första rummet.
  • Undvik att ta prover ifrån stillastående vatten. 
  • Notera datum och tid för provtagning.
  • Gör obserbationer och anteckningar av området kring provtagningsplatsen.
    • Växtlighet och djurliv i vattnet och runt omkring.
    • Mänskliga aktiviteter runt omkring (fiskevårdsområde, vattentäkt, båtar, tvättvatten mm....)
    • Mineral och bergarter i vatten och på land.
    • Water - färg, lukt etc
  • Ange namn på provtagningsplatsen - lokalen.
  • Ta vattenprover från strankanten (fäst flaskan vid en 'pinne' eller något annat verktyg)

I.   Adress wetland

 

 

 Land
  Stat (endast USA)
  Namn på kommun, by
  Skolans namn
  Din eller skolans email-adress  (endast för registration; publiceras ej)

II.  Tid då undersökningen äger rum

 

  Månad och är  

III. Beskrivning av vattenområdet

  Namn  
  Typ av vattenområde (strömmande vatten, älv, göl, sjö)  
     
  Allmänna observationer av provtagningsområdet (väder, lufttemperatur, botten, jormån runtomkring, vattenflöde, strandkant, hur används vattenområdet) 
     
  Temperatur  
 

Temperaturmätning 
(görs alltid på provtagningsplatsen)

Temperaturvariationer är av avgörande betydelse för det akvatiska livet. Lägre vattentemperaturer löser syre och andra gaser bättre än vad högre vattentemperaturer gör. Det innebär att faunan blir mindre rörlig - aktiviteten sjunker - i syrefattiga vatten än i syrerika vatten. 

     
  Karaktärsväxter runt vattenområdet  
 

Växtligheten runt ett vattenområde kan i viss mån vara ett kännetecken på hur själva vattnet mår. Ett bra vatten som då och då 'sköljer över' växterna ger god växtlighet. Ett mindre bra vatten kan å andra sidan slå ut växtligheten och är på så sätt en varningstecken.  .

    
  Fåglar runt vattenområdet  
     
  Bentisk fauna (inkl. insekter på vattenytan)   
     
  Föroreningsgrad
Estimating the degree of pollution includes a study of the fauna because it indicates how stable or strained the ecosystem is.
 

Föroreningsgrad A-E

  


A
Vattnet är rent 
om du hittar dessa smådjur


Dagsländelarv


Bäcksländelarv


B
Vattnet är lite förorenat 
om du hittar dessa smådjur men inga från A


Nattsländelarv


Sötvattensmärla


C
Vattnet är måttligt förorenat 
om du hittar dessa smådjur men inga från
A eller B


Vattenlus


Mygglarv

D
Vattnet är starkt förorenat 
om du hittar dessa smådjur men inga från
varken A, B eller C.


Fluglarv


Råttsvanslarv

E
Vattnet är mycket starkt förorenat
om du inte hittar några smådjur alls.

Livlöst vatten

 

     
  Vattnets pH
 

Ett relativt enkelt sätt att avgöra 'hur ett vatten mår'. Man bör dock veta att pH-värdet i sig är direkt beroende på den fotosyntetiska aktiviteten inom vattenområdet. Jämför man sommaren med vintern och den ljusa delen av dygnet med den mörka delen så kan man få lite olika värden. Under växternas assimilation under dagen förbrukas koldioxid, vilket innebär att koldioxid jämvikten förskjutes och pH-värdet blir högre. Under natten då växterna enbart 'andas' avges koldioxid vilket i sin tur innebär att koldioxid jämvikten förskjutes åt motsatt håll och pH-värdet sänkes. 

Om det finns mikroorganismer (osynliga för blotta ögat) i provvattnet kan de liksom de gröna växterna ändra pH-värdet i ett vattnet. En analys av pH-värdet måste därför göras så fort som möjligt.

pH är ett mått på vattnets surhetsgrad, dvs. koncentration av fria vätejoner. En sur lösning har ett pH-värde <7 och en vätejonkoncentration över 10-7 mol/dm3. En basisk lösning har ett pH-värde >7 och en vätejonkoncentration som är lägre än 10-7 mol/dm3.

 

Teknik (välj någon av metoderna nedan)

  • pH papper (fungerar dåligt på naturvatten med låg konduktivitet eller jonstyrka)
    • Ta en remsa indikatorpapper och doppa det i provvattnet. Jämför sedan den erhållna färgen med den angivna färgskalan.
  • Använd universal indikator lösning pH 4,0 - 10,0
    • Ta 2 droppar av universal indikator lösningen. Tillsätt 8 ml provvatten. Jämför den uppkomna färgen med den angivna färgskalan.
  • Kombinationselektrod för pH-mätning med temperaturkorrigering (läs den instruktion som följer med pH-mätaren).
     
  Alkalinitet  enhet: mmol bikarbonat per liter
 

Ett mått eller ett kännetecken på ett vattens buffertförmåga dvs dess förmåga att reagera med och binda (neutralisera) fria vätejoner. De joner som främst hjälper till att buffra ett vatten är bikarbonat eller vätekarbonat. Vid ett pH=5,4 säger man att alkaliniteten är noll. Detta innebär att om vattnet tillföres vätejoner i stor mängd 'acid rain' och vattnets pH är <5,4 då sjunker vattnets pH. Om pH å andra sidan är >5,4 så ändras inte pH proportionellt mot tillförseln av vätejoner. pH ändras inte, däremot minskar vattnets buffringsförmåga. 

 

Teknik (utan pH-meter)

  1. Häll 50 ml provvatten i en bägare el.dyl. Tillsätt 3 drp bromkresolgrönt-methylrött för att få ett tydligt färgomslag när titreringen är färdig.
  2. Fyll en byrett med 0,02 M HCl och fäst den så att syran kan droppa ned i provvattnet.
  3. Tillsätt syra långsamt och rör om provet efter varje tillsats tills färgen på provvattnet blir ljust röd.
  4. Notera mängden tillsatt syra v ml och beräkna alkaliniteten eller koncentrationen bikarbonat per liter enligt formeln nedan.

    Alkalinity = 0,02 * v / 50
Teknik (med hjälp av pH-meter, magnetomrörare)

Istället för indikator används en pH-elektrod som placeras i provvattnet. Sätt fast elektroden på ett sådant sätt att den inte stör magnetomröraren om du använder en sådan. Notera provvattnets pH-värde.Tillsätt syra långsamt och rör om provet efter varje tillsats tills lösningen får pH = 5,4 Fortsätt därefter med punkt 4 till vänster.
 
  Alkalinity  Försurningsrisk
  < 0,16 mmol bikarbonat per liter a Hög
  0,17-0,49 mmol bikarbonat per liter a Någon
  > 0,50 mmol bikarbonat per liter a Ingen

     
  Slamhalt
  Uppslammade partiklar kan påverka ett vattens kvalitet och dess 'genomskinlighet'. Det bidrar till att minska fotosyntesen efter ljuset från solen får svårare att tränga ned genom vattnet. Partiklarna binder till sig toxiska substanser och tungmetaller. Det kan leda till en ökning av vattnets temperatur lokalt eftersom 'mörkare' partiklar lättare absorberar solljus.

Metod
1. Filtrera 100 ml vattenprov genom en tratt ned i en bägare (filtrerpapper Whatman No. 1)
2. Låt filtrerpappret torka (i tratt och värmeugn några minuter)
3. Veckla ut det torkade filtrerpappret och observera mängden uppslammade partiklar på filtrerpappret.
4. Ange slamhalten på följande sätt enligt fig. nedan:

ingen slamhalt

Låg
slamhalt

Hög
slamhalt

Mycket hög
slamhalt

 

     
  Konduktivitet (mS/m)
 

En metod som på ett relativt enkel sätt beskriver 'hur förorenat ett vatten är'. Ju fler joner ett vatten innehåller desto lättare leder det elektricitet. Ett näringsrikt vatten har högre ledningsförmåga än vad ett näringsfattigt vatten har. Ett förorenat vatten likaså högre konduktivitet än vad ett 'dött' klart vatten har. 

Konduktiviteten mäts vid´+25oC med hjälp av en mätcell bestående av två mot varandra stående platina-plattor. Dessa är kopplade till ett visar-instrument som anger konduktiviteten i mS/cm (mikrosiemens per centimeter) eller mS/m (milliSiemens per meter). För att få bästa mätresultat bör man anpassa mätcellen efter provvattnets förmodade konduktivitet. I jonsvaga vatten bör platina plattorna sitta rätt nära varandra dvs. mätcellen har en låg cellkonstant och i jonstarka vatten omvänt dvs. mätcellen bör ha en högre cellkonstant.

Enheten för konduktivitet är milliSiemens per meter (mS/m). Konduktiviteten mäts ofta i mS/cm men bör omvandlas till mS/m (1mS/cm=0,1mS/m). Destillerat vatten har en konduktivitet i mellan 0,5-3 µS/cm. Konduktiviteten i flodvatten 50-1500 µS/cm. Sjövatten 150-500 µS/cm. Högre konduktivitet ger en antydan om att vattnet är icke gynnsamt för fisk och större ryggradslösa djur. Industriella vatten kan nå upp till ca 10,000 µS/cm.

     
  Grumlighet
 

På bottnen av ett vattenområde sker en kontinuerlig tillförsel av dött organiskt material som kommer från växter och djur i vattnet. Dessutom sker en tillförsel av organiskt och oorganiskt material från både luften och tillförande vattendrag. I stillastående vatten hamnar det mesta materialet på bottnen - i rörliga vatten rycks det loss och följer med strömmarna 
Olja som flyter på vatten ger en mjölkaktig vit hinna som hindrar solljuset från att tränga ned i vattnet och reducerar därmed den fotosyntetiska aktiviteten.

Grumligheten kan mätas elektroniskt med en turbidimeter eller helt enkelt med en secchi-skiva (se material ovan)

     
  Lukt
     
  Färg (okulär besiktning)
     
  Övriga analyser (t.ex. syrehalt, hårdhet, fosfatinnehåll....)

© Hans Willstedt, Vaxjo Katedralskola, Sweden. Revised: 09 02, 2005